Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXVIII - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag tycker inte om dem. Vi gä tillbaka in, de få
vara för sig, och vi för oss.”
Olenin gick in till sig.
”Om Lukaschka är lycklig, varför kommer han
då inte till mig?” frågade han.
”Lukaschka! Man har ljugit för honom; sagt,
att jag skulle föra flickan till dig”, sade gubben
viskande. ”Och vad är det med flickan? Hon är
vår, så snart vi vilja. Pengar så det räcker, och
hon är vår! Det skulle jag snart ställa om, lita på
det!”
”Nej, därvidlag hjälpa inga pengar, hon älskar
mig inte! Låt bli att tala därom.”
”Ingen älskar oss, vi äro bägge två ensamma”,
sade den gamle Jeroschka och brast i tårar.
Olenin lyssnade till gubbens berättelse och drack
mera än vanligt. ”Min Lukaschka är emellertid
lycklig”, tänkte han, men hans eget sinne var tungt.
Gubben drack så mycket, att han till slut tumlade
överända på golvet, och Wanjuschka måste hämta
några soldater, som buro bort honom. Wanjuschka
var så ond över den gamles oskickliga uppförande,
att han alldeles glömde bort att tala franska.
XXIX.
Det var i augusti. Under flera dagar hade icke
ett moln synts på himmelen. Solen brände nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
