Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne i månljuset. Hon mumlade något, låste
dörren och gick därifrån med lätta steg.
Olenin knackade sakta, men intet ljud hördes. Han
smög till fönstret och lyssnade. Plötsligt
förskräcktes han av en skarp, gäll manlig stämma i sin närhet.
”Praktfullt! Jag har sett alltsammans, det är
verkligen snyggt!”
Det var en kosack, ganska liten till växten, med
vit mössa, som kom utifrån och gick Olenin alldeles
in på livet.
Olenin kände igen Nazarka, men teg. Han visste
varken, vad han skulle göra eller säga.
”Jo, det är fint. Jag ska’ gå till domaren och
anmäla alltsammans, och för hennes far ska’ jag också
tala om det. Ser man på bara, fänriksdottern är
inte nöjd med en, hon!”
”Vad vill du mig?” frågade Olenin.
”Ingenting! Men jag ska’ tala om det för
domaren.” Nazarka talade med flit ganska högt. ”Ser
man på bara, en så’n slug fänrik!”
Olenin både darrade och bleknade. ”Kom hit!
kom hit!” Han grep kosacken hårt i armen och
drog honom med sig in i stugan. ”Det hela är ju
ingenting; hon släppte ju inte in mig, och jag har
ingenting ... hon är en ärbar flicka!”
”Nå det är just det, som man där ska’ ta reda på”,
sade Nazarka.
”Nå, jag ska’ ge dig något... Vänta bara ...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
