Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nazarka teg. Olenin sprang in i sitt rum och kom
ut med tio rubel.
”Det har ingenting hänt, men jag har i alla fall
burit mig illa åt. Se här, tag detta. Men för
himlens skull, låt ingen veta något. Det var ju
verkligen ingenting...”
”Farväl”, sade Nazarka skrattande och gick sin
väg.
Nazarka hade kommit till byn samma kväll, för
att uträtta ett ärende åt Lukaschka. Han skulle
ordna om plats för en stulen häst och när han gick
bygatan framåt på hemväg, råkade han att få höra
Olenins steg. Då han morgonen därpå kom tillbaka
till sin skvadron, skröt han och berättade för sina
kamrater, huru slugt han hade förtjänat tio rubel.
Då Olenin följande morgon träffade sitt värdfolk,
tycktes de ingenting veta. Med Marjanka talade
han icke, och hon bara skrattade, då hon såg på
honom. Nästa natt tillbragte han, fortfarande
sömnlös, med att promenera fram och tillbaka på gården.
Dagen därpå gick han på jakt och på aftonen till
Belezki för att undfly sig själv. Han fruktade för
sig själv och lovade inom sig att icke längre besöka
värdfolket. Nästa natt väcktes han av fältväbeln.
Hans kompani skulle genast bryta upp till en
expedition. Olenin var belåten med detta tillfälle att få
komma därifrån och tänkte att icke mera återvända
till byn.
Expeditionen varade i fyra dagar. Chefen ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
