Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika upphöjd och lika oantastlig. Hon svarade på
alit, på sitt vanliga glada, lugna, stolta och likgiltiga
sätt. Ibland var hon vänlig, men för det mesta
uttryckte hennes blickar, hennes ord, varje hennes
rörelse en likgiltighet, icke föraktfull, men kylig och
på samma gång betagande. Varje dag försökte jag
att med ett låtsat leende på läpparna förställa mig,
och med hjärtat uppfyllt av kval och lidelse talade
jag skämtsamt med henne. Hon förstod, att jag
förställde mig, men såg på mig stilla och vänligt.
Denna belägenhet blev mig outhärdlig, jag ville
undfly lögnen, jag ville säga henne allt, vad jag tänkte
och kände. Jag var mycket upprörd och förvirrad
den gången i trädgåiden då jag talade med henne
om min kärlek i sådana ordalag, att jag ej kan tänka
därpå utan blygsel. Jag borde aldrig ha tillåtit mig
att tala så till henne, ty hon står så oändligt högt
över sådana ord och den känsla, som jag ville
uttrycka. Jag förstummades, och sedan dess är min
belägenhet olidlig. Jag ville icke nedlåta mig till att
anslå den förra, skämtsamma tonen, jag kände, att
jag ännu icke var mogen för ett enkelt och okonstlat
förhållande till henne och med förtvivlan frågade
jag mig, vad jag skulle göra. I mina dåraktiga
drömmar ser jag henne ibland som min älskarinna,
ibland åter som min hustru, men med motvilja visar
jag den ena som den andra tanken ifrån mig. Att
göra henne till älskarinna vore något förskräckligt,
ja ett mord; att gifta mig med henne, göra henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
