Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Dmitri Andrewitsch Olenins gemål, såsom förr
en officer gjort med en kosackflicka härifrån, det
vore ännu värre. Jo, om jag kunde bli kosack, en
annan Lukaschka; om jag kunde stjäla hästar,
berusa mig med kosackernas rödvin, sjunga visor,
skjuta ihjäl människor och drucken krypa in till henne
genom fönstret, utan en tanke på, vem jag är eller
varför jag är till, — då vore det något helt annat,
då skulle vi förstå varandra, då skulle jag kunna
vara lycklig. Jag har försökt att hängiva mig åt
detta liv, och kände då ännu tydligare min svaghet,
min ofullkomlighet; jag kunde icke glömma mitt
invecklade, oharmoniska förflutna liv, och framtiden
syntes mig hopplös.
Varje dag skådar jag framför mig de avlägsna
snöbergen och denna underbara, lyckliga kvinna.
Men icke för mig ensam är denna enda verkliga
lycka till, icke för mig denna kvinna. Det grymmaste
och på samma gång ljuvaste i mitt tillstånd är, att
jag känner, att jag förstår henne, men att hon
däremot aldrig kan förstå mig. Hon förstår mig icke,
icke därför att hon står under mig, tvärtom — och
hon skall aldrig förstå mig. Hon är lycklig, hon är
som naturen, enkel, lugn, sig själv nog; men jag,
svaga varelse, önskar, att hon förstod mitt kval.
Nätterna har jag tillbragt i sömnlöshet, oavlåtligt
gått under hennes fönster, utan att själv förstå, vad
som försiggått med mig.
Den 18 bröt vårt kompani upp för att företaga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
