Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela min varelse. Och genom mm karlek känner
jag mig som en oskiljbar del av Guds stora, lyckliga
värld. Jag har förut skrivit om de nya åsikter, som
mitt ensliga liv framkallat. Men ingen vet, huru
mödosamt de utvecklades hos mig, med vilken glädje
jag upptäckte dem och såg mot en nyöppnad
levnadsväg. Något dyrbarare än dessa åsikter fanns
då ej för mig ... Nåväl... kärleken kom, och nu
äro de borta, och ingen saknad ens har jag kvar.
Jag har svårt att nu förstå, huru en sådan ensidig
och kall sinnesförfattning kunde tillfredsställa mig.
Skönheten kom och skingrade som stoft hela detta
egyptiska själsarbete. Och ingen saknad efter det.
Självförsakelse, självförnekelse, — alltsammans är
dårskap, högmod, fruktan för en förtjänt olycka eller
strävan att undgå avundsjuka över andras lycka.
Att bedja för andra, att göra gott — varför? I mitt
hjärta härskar dock blott kärleken till mig själv och
åstundan att älska henne och leva med och genom
henne. Nu önskar jag icke längre dessa andras
lycka, icke ens Lukaschkas. Jag älskar icke längre
dessa andra. Förut skulle jag ha sagt mig, att detta
är illa, den frågan skulle ha pinat mig: vad skall det
bli av henne, av mig, av Lukaschka? Nu är det mig
alldeles likgiltigt. Jag älskar icke av mig själv, det
är en starkare makt inom mig, som leder mig. Jag
lider, men först nu lever jag; förut var iag död. Jag
går till henne redan i dag och säger henne allt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
