Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXIV.
Sent på aftonen, sedan Olenin skrivit detta brev,
gick han till sitt värdfolk. På en vrå i spiselvrån
satt den gamla kosackhustrun och spann silke.
Marjanka satt med obetäckt huvud vid ett ljus och sydde.
Då hon fick se Olenin, sprang hon upp, tog sin
halsduk och gick bakom ugnen.
”Men, Marjanka, sätt dig då här hos oss”, sade
modern.
”Nej, jag är så dum”, sade hon och hoppade upp
på ugnen. Olenin kunde blott se hennes vad och den
iina foten. Han bjöd den gamla på te och hon bjöd
sin ordning på grädde, som hon skickade Marjanka
j.tt hämta. Sedan Marjanka hade satt fram
tallrikar på bordet, hoppade hon åter upp på ugnen, och
>!enin kände, att hennes blickar vilade på honom.
De talade om hushållet, och Ulitka var för
tillfället mycket gästvänligt stämd. Hon bjöd på små
kakor, druvor samt på det bästa vinet och försåg
honom med allt på det enträgna och belåtna sätt, som
är eget för personer, vilka förtjäna sitt bröd med
arbete och möda. Den gamla kvinnan, som i början
hade förvånat Olenin genom sin grova ohövlighet,
rörde honom nu ofta genom sin okonstlade ömhet
mot dottern.
”Gud vare lov, vi ha allt, vad vi behöva och nu
ha vi också fått ungt vin. Vi kunna nog sälja tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
