Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Javisst, kom bara”, svarade Belezki utan att
visa den minsta förundran. ”Men är detta icke
riktigt vackert?” tillade han, visande på den brokiga
mängden.
”Jo, mycket vackert”, sade Olenin och försökte
visa sig likgiltig. ”På sådana här festdagar”,
tillade han, ”undrar jag alltid, varför alla människor,
som i dag till exempel, bara för att det är den
femtonde, äro så glada och belåtna. Man kan se på alla,
att det är en festdag, på blickarna, ansiktena,
rösterna, kläderna, det är feststämning hos alla
människor, i själva luften, i solen. Men vi ha inga
festdagar.”
Belezki tyckte icke om betraktelser. Han vände
sig till Jeroschka. ”Varför dricker du inte, gubbe?”
Jeroschka blinkade åt Olenin och såg åt Belezki.
”Jag tror, han är stolt, din vän!”
Belezki fattade sitt glas. ”Allah birdi!” (Gud har
givit det) sade han och tömde sitt glas.
”Sau bul! (Förbliv frisk!) svarade Jeroschka och
skrattande drack han ur sitt glas.
Jeroschka steg upp och såg ut genom fönstret.
Han vände sig därpå till Olenin, sägande:
”Du talar om fest. Vad är det här för fest! Nej,
du skulle ha sett, hur det gick till i forna dagar.
Då kommo kvinnorna i sarafaner med broderier och
bröstet besatt med guldmynt i dubbla rader, på
huvudet buro de en hårprvdnad av guld. Det klingade
och skramlade om dem, när de gingo. De sågo ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
