Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXV - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som furstinnor. Ibland kommo de i hela skaror och
sjöngo och svärmade natten igenom. Kosackerna
rullade ut vinfat på gården, satte sig runt omkring
dem och drucko till arla morgonstunden, sedan gingo
de arm i arm genom byn, och vem de mötte måste
följa med. Ibland räckte festen i tre hela dagar.
Jag minnes ännu, huru far min kom hem röd i
ansiktet, utan mössa och med sönderrivna kläder och
lade sig till sova. Mor visste nog, huru det hade
gått till. Och för att få honom nykter igen gav hon
honom kaviar och rödvin och gick sedan till byn och
sökte rätt på hans mössa. Han sov i två dagar. Det
var karlar det! Men nu?”
”Än flickorna då? Hur var det med dem då för
tiden? Gingo de ut och promenerade ensamma?”
”Ensamma, javisst! Men det föll kosackerna in
ibland att till fots eller häst spränga ringdansen, och
då grepo flickorna till påkar. Det hände en gång i
veckan före fastan, att en ung kosack till häst red
in i ringdansen, och flickorna slogo både honom och
hästen. Han bröt emellertid ringen, tog sin älskade
på hästen och förde bort henne. ”Mor lilla, mitt
lilla hjärta!” sade han. Så gjorde han med henne
vad han ville. Det var flickor det! De voro som
drottningar!”
XXXVI.
Två ryttare redo i samma ögonblick in på torget
från en av sidogatorna. Den ene var Nazarka, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
