Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Olenin ville till vad pris som helst se
abre-kerna. På ett par hundra stegs avstånd såg han
bakom sandkullen mössor och gevär. Plötsligt såg
man rök därborta och åter kom en kula vinande.
Abrekerna sutto i ett träsk bakom sandkullen.
Lukaschka gick tillbaka till sin häst, och Olenin följde
honom.
”Vi måste ha en hövagn”, sade Lukaschka,
”annars skjuta de oss. Där borta bakom kullen står
en, det är nogaj ernås.”
Fänriken och underofficeren instämde med honom.
Hövagnen fördes dit, och kosackerna gömde sig
bakom densamma.
Olenin red till en kulle, varifrån han kunde
iakttaga allt. Hövagnen sköts framåt, och alltjämt höllo
sig kosackerna gömda bakom den.
Abrekerna, de voro åtta stycken, lågo bredvid
varandra på knä, men sköto icke. Allt var tyst. Då
hördes i detsamma från abrekerna de sällsamma
tonerna av en dyster sång, lik den ”Ai, dalalai”, som
den gamle Jeroschka hade sjungit. De visste nu,
att de icke kunde undkomma. För att motstå
frestelsen att fly, hade de bundit sig samman, knän vid
knän, med remmar. De laddade nu sina bössor och
sjöngo sin dödssång.
Kosackerna med hövagnen kommo allt närmare.
Olenin väntade varje ögonblick att få höra dem
skjuta. Men tystnaden avbröts endast av sången.
Med ens upphörde den, och den dova knallen av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
