Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skott hördes. Kulan slog emot vagnen och skott
följde på skott under abrekernas skrik. Kosackerna
sköto icke och nu voro de endast på fem stegs
avstånd från dem.
Ögonblicket därpå sprungo kosackerna skrikande
fram bakifrån vagnen. Lukaschka före de andra.
Olenin hörde skott, skrik och stönanden. Han
tyckte sig se rök och blod.
Nästan omedvetet sprang han fram till kosackerna,
lämnande sin häst kvar. Hans ögon vidgades av
förfäran, han kunde icke tydligt urskilja något, men
begrep, att allt var förbi. Lukaschka, blek som ett
lärft, höll fast i en sårad abrek och skrek: ”Döda
honom icke, jag vill ta honom levande.”
Det var den av Lukaschka dödade abrekens
broder, den rödhårige tschetschenen, som hämtade
liket. Lukaschka höll fast om hans händer, men
plötsligt slet tschetschenen sig lös och sköt av sin
pistol. Lukaschka föll till marken; blod flöt ur
magen på honom. Han ville stiga upp, men föll
tillbaka. Han svor på ryska och tartariska;
ymnigare och ymnigare strömmade blodet. Kosackerna
gingo fram till honom och sökte lossa hans gördel.
En av dem, Nazarka, kunde, då han ville komma
honom till hjälp på en lång stund icke få sin blodiga
sabel i skidan.
Abrekerna, som alla voro rödhåriga och buro
kortklippt skägg, lågo där döda och stympade. Blott
den, som sköt på Lukaschka, levde ännu. Han ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
