Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det skadar inte. Men det är synd på pojken, ty en
vacker pojke var det, en äkta krigare som jag. Jag
höll också på att dö en gång, och runtomkring stodo
kvinnfolken och tjöto och tjöto. Mitt huvud brann.
De hade släpat mig till helgonbilden, och där låg
jag och det var som trumvirvlar i min hjärna, det
var som om man hade slagit tapto. Jag skrek, men
det blev allt värre och värre.” Den gamle skrattade.
”Så kommo de med en gammal klockare, som skulle
bereda mig till döden, och kvinnfolken sade: ”Han
var en gudlös en, har alltid sprungit efter
fruntimmer, har fördärvat själar, spelat på balalaika och
ätit fläsk i fastan. Men nu ska’ han göra bot.” Ja,
så sade de. Och jag började med botgöringen. ”Jag
är en syndare”, sade jag, ”vad än popen säger, jag
är en syndare.” Då började klockaren att fråga
efter balalaikan. ”Var har du den fördömda
bala-laikan? Tag fram den och slå sönder den.” Men
jag svarade, att jag inte längre hade den. Men
jag hade själv gömt den i stugan, och visste nog, att
de inte skulle hitta den. Då läto de mig vara i fred,
och jag blev bra igen. Då jag återigen började
krafsa på balalaikan... Ja, sade jag dig inte,
fortfor han, att du skulle hålla dig på avstånd från
folksamlingar, annars går det dig illa, du blir skjuten.
Det vore skada på dig. Du är en bra
dryckesbroder, och jag tycker om dig.”
”Om Gud vill, träffas vi åter”, sade Olenin, steg
upp och gick mot dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
