Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svårt illamående, som sedan varade hela resan. Efter det ön
Rügen passerats, möttes vi af en sådan storm, att vi måste vända,
och sedan voro vi i trenne dygn utsatta för ihållande motvind.
Jag var den ende passageraren på båten och kände mig djupt
olycklig, svårt medtagen som jag var af sjösjuka och svält. Jag
lyckades dock till slut beveka en matros att mot betalning åt mig
afstå sin halfva middagsportion, bestående af ärter och fläsk, och
begagnade mig nu af denna min nya bekantskap för att söka få
reda på, hur jag, väl kommen i land, skulle uttrycka mig för att
få mat. Olyckligtvis var matrosen ej hemma i svenska språket och
kunde blott upplysa mig om, att man skulle säga »pantoffel», om
man ville hafva potatis. Jag behöll ordet i mitt minne och
skyndade, så snart jag tagit in på Ystads hotell, att ropa på
»pantoffel », ända till dess man serverade mig ett fat rykande potatis.
Hvad det är härligt att hafva fast mark under fotterna, då
man i tre dygn gungat på böljorna. Jag kände mig liksom
återskänkt åt lifvet och skulle ej för en värld velat återvända till den
eländiga skutan. Vid uppvaknandet på morgonen följande dag
hade jag känslan af att omsider befinna mig i Sverige, mitt
blif-vande fosterland, och försökte sätta mig in i min nya ställning.
Den militära banan, för hvilken jag förut ej erfarit någon egentlig
kallelse, syntes mig nu mer tilltalande. För resten tänkte
jag bra litet på min framtid, nästan lika litet på mitt förflutna
utan blott på det närvarande. Då jag ej förstod svenska språket,
måste jag först och främst söka upp någon, som kunde gifva mig
en del nödiga upplysningar. Kommendanten i Ystad von der
Lancken, som kände min far, åtog sig att växla mina preussiska
thaler i svenskt mynt. Jag fick en mängd smutsiga och trasiga
sedlar, alla förvillande lika hvarandra men dock af olika värde.
Han upplyste mig också om de skjutsstationer, jag måste passera
för att komma till Övedsklosters fideikommiss, tillhörande baron
Hans Ramel, en släkting till min moder, till hvars hustru jag
medförde ett ur från Genève. Kommendanten beställde själf min
första skjuts. Jag får bekänna att, då det rustika ekipaget med
sina två små hästar och sina skrala seldon körde fram, jag kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
