Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig allt annat än säker, att allt skulle hålla ihop under färden.
Jag tog emellertid plats bredvid skjutsbonden, som hade
skinnbyxor, en ofantlig trekantig hatt och en krage, som gick honom
öfver öronen, samt skakade sedan fram öfver Ystads usla
stenläggning och därefter på den staden omgifvande sandslätten.
Kommendanten hade lärt mig ett ord, alldeles nödvändigt vid
skjutsombyten, ordet »hästar», och detta ord hjälpte mig också fram
till mitt mål. Hvad betalningen beträffar, så måste jag låta
skjutsbonden ur plånboken själf uttaga såväl skjuts- som drickspengar,
och jag får verkligen medgifva, att alla dessa bönder voro mycket
ärliga. Då jag ändtligen körde in på Övedsklosters ståtliga
borggård med mitt ruskiga anspann, måste jag vänta en god stund,
innan någon ville anmäla mig. Omsider träffade jag dock
baronen äfvensom hans vackra gemål. Sällan har jag sett så
regelbundna anletsdrag, så vackra blonda lockar och en så fin hy. Jag
blef väl mottagen och stannade på slottet ett par dagar. Sedan
afreste jag tillsammans med Ramel och löjtnant R. Stiernswärd,
hvilka skulle begifva sig till regementsmötet. Vi skildes åt vid
ett vägkors, och jag kom omsider fram till Kristianstad kl. i o e. m.
en dag i början af juni 1833.
Min första omsorg följande morgon var att söka upp Alarik
Wachtmeister, som ju lofvat leda mina första steg härstädes.
Olyckligtvis var han ej ännu hemkommen från sin resa. Han hade
emellertid, förutseende ett sådant fall, lämnat mig ett
rekommen-dationsbref till löjtnant Kennedy; jag skyndade nu till dennes bostad
och fick här det besked, att han vore att träffa vid paraden kl. 12.
Sedan jag påtagit min svarta högtidsdräkt, gick jag vid utsatt tid till
stora torget, där jag fick se alla mina blifvande förmän uppställda
på ett led, medan paraden marscherade förbi. Hela denna scen
var mycket imponerande, men jag vågade ej invänta paradens slut
för att ej gå miste om utsikten att råka den jag sökte. Jag steg
därför helt djärft fram med mitt bref i handen och frågade på
franska efter löjtnant K. En ung man, klädd i en tätt åtsittande
dolma, med något kinesiskt i sitt utseende men med vaken blick,
frågade efter mitt ärende; det var Kennedy själf. Sedan han läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
