- Project Runeberg -  Minnen / Del 1. 1833-1861 /
29

(1911-1913) [MARC] Author: Fritz von Dardel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

städ. Vi förankrade nu färjan, förde i land ekipaget och satte
oss sedan alldeles uttröttade ned på den ödsliga stranden. Hvad
ska vi nu ta oss till?» frågade jag missmodigt. >Jo, vi ska ta oss
ett glas punsch!» ropade Leijonflycht glad i hågen och framtog
fältflaskan. Som vi drifvits en kvarts mil bort från landsvägen och
in i en ödslig skogstrakt, var det ej litet besvär att skaffa en ny
färjkarl och folk till vår hjälp uti ödemarken, och flera timmar
för-gingo, innan vi kommo på rätt stråt igen. Under vänttiden
föredrog min kamrat den ena arian efter den andra för att få mig
glad igen.

Den nordiska naturen motsvarade ej mina förväntningar. Jag
fann den kall, dyster och enformig, om jag undantager
Ostersunds-trakten och den vackra utsikten vid norska gränsen, där jag fick
se en skymt af Norges fjäll. Där uppe fanns det snö ännu, och
jag fick äfven nu tillfälle att beskåda ett lappläger.

Då jag efter en tio dagars bortovaro återkom till mitt hem, fann
jag min gamla städerska helt ängslig öfver mitt försvinnande. Hon
hade icke kunnat lämna den minsta underrättelse om mig åt alla
besökande, som kommit, men hade fyndigt nog sagt åt budet från
Hazelius, att jag visst farit till landet för att kunna plugga mera i fred.

I november reste jag till Claéstorp i Vingåker, dit jag inbjudits
af mina släktingar på mödernet Lewenhauptarne, och där jag
mottogs särdeles vänligt. Familjen var talrik. Utom fyra flickor,
af hvilka tre voro vackra, funnos där fem söner, den äldste
underlöjtnant vid husarerna, de andra officersaspiranter. Modern tycktes
medhinna allt, både att sköta sitt stora hushåll och att hålla glädjen
ständigt vid makt. För att roa ungdomen omkring sig hittade
hon hvarje dag på något nytt nöje eller upptåg, och de unga
tycktes äfven de blott tänka på att gladt fördrifva tiden. En dag
till exempel voro vattenkaraffinerna vid middagen fyllda med
brännvin, en annan var frukten i skålarna af sten; man kunde ibland i
sin bädd finna en tupp, en kanin eller en igelkott. Till ett
bondbröllop i trakten for en dag hela sällskapet dels i vurst dels till häst.
Två af fröknarna Lewenhaupt förde bruden med sig i en landå med
fyrspann; brudgummen kom efter till häst, åtföljd af ett tjogtal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fvdminnen/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free