Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifva soaréer, där han samlade hos sig allt hvad fint fanns inom
garnisonen samt serverade dem musik och mycket punsch; själf
drack han mest af alla, och ju mer han drack, desto oftare lät han
höra sina bravur-arior, med hvilka han trodde sig tjusa auditoriet.
Till det yttre var han liten men välväxt med något skelande ögon
samt svart hår och skägg, båda alltid omsorgsfullt friserade. Han
bar västar och halsdukar i de mest skrikande färger, diamantnål
samt en tjock guldkedja med en mängd berlocker. Uti sällskapet
Polyhymnia hade han uppträdt både som Don Juan och Fra
Dia-volo. På många imponerade hans stora säkerhet, men de flesta
gjorde i tysthet narr af honom, ehuru de aktade sig för att
försumma hans punsch-bjudningar.
Hvad mig angår, var jag förtjust öfver att utan egna
omkostnader få bese det nordliga Sverige, och jag hörde artigt på hans
sångnummer samt höll honom troget sällskap, hvar gång han
framtog fältflaskan och de båda silfverbägarna. Vid uppehållen i
residensstäderna Uppsala, Gäfle, Härnösand och Östersund passade
jag på att beskåda sevärdheterna, medan Leijonflycht uppvaktade
landshöfdingarne. Vid norska gränsen vände vi åter kosan hemåt,
sedan vi konstaterat, att kungens vagn öfverallt borde kunna taga
sig fram under den tillämnade resan till Norge, som denna gång
skulle äga rum till lands. En dag, då vi skulle fara öfver en älf
något norr om Gäfle, voro vi nära att gå till botten båda två. Vi hade
med hästar och vagn tagit plats på en färja, och allt gick bra
till att börja med, fastän färjkarlen var full. Plötsligt brast åran,
och färjan bortfördes af strömmen i riktning mot ett vattenfall,
hvars brus man hörde allt närmare och närmare. Leijonflycht
rusade ursinnig på färjkarlen och bearbetade honom med
knytnäf-varna, under det vi hastigt fortsatte vår fart. Lyckligtvis hade
strömmen fört oss i närheten af stranden, hvarifrån bastanta
trädgrenar sträckte sig ut öfver vattnet. »Släpp fyllhunden», skrek
jag till min kamrat, »och håll stadigt om mina ben, så skall jag
söka få fatt i en gren.» Sagdt och gjordt, med ett hopp nådde
jag mitt mål och lyckades utan stor ansträngning hejda färjans
lopp, under det att Leijonflycht höll mina ben som i ett skruf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
