Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte oss, medan uniformerna torkade, till bords i Adamsdräkten,
under det vi läto oss Falernern väl smaka. Stämningen blef snart
mer än munter. Rougemont hade skaffat en mängd lakan och
täcken, vi draperade oss nu däri och gingo sedan omkring i de
angränsande salarna, där neapolitanska familjer dinerade vid
småbord. Vårt tåg framkallade allmänt skratt, och en elegant markis
I ville bjuda oss på champagne, hvilket anbud Rougemont dock
barskt afslog. Sedan vi pokulerat ytterligare, och uniformerna
omsider torkat, återvände vi till Neapel sjövägen. Jag gick sedan
ofta till Rougemont för att äta macaroni. Han bodde i högsta
stadsdelen och hade en härlig utsikt öfver staden och golfen.
Hans hushållerska, en vacker mörkhyad sicilianska, bjöd oss på
fikon från sitt hemland, hvilka vi sköljde ned med Caprivin.
Kung Ferdinand af Neapel höll mycket af sitt schweizergarde
och besökte ofta dess kaserner. Ibland lät Han slå larm midt i
natten och företog sedan omedelbart i spetsen för sina trupper en
flera dagars marsch; man måste därför alltid vara redo att vid första
signal rycka ut. De schweiziska soldaterna tycktes i allmänhet
vara nöjda med sin lott här ute, hvartill nog bidrog den goda
kost, som bestods, samt vinets billighet; man kunde få detta för
en soldo buteljen. Om aftnarna följde vi ofta vännen Rougemont
till Santa Lucia-kajen, där vi smorde oss med ostron och andra
»frutti di mare» samt åhörde någon »improvisatore» i det vackra
månskenet, eller också bevistade vi teaterföreställningarna på San
Carlino, det sanna uttrycket för den äkta neapolitanska
glädtig-heten, som har förmågan att rycka med sig äfven den mest
fleg-matiska natur.
Sedan min far efter min hemkomst från Italien lofvat mig ett
understöd af 200 fr. i månaden i och för mina målarstudier, reste
jag i juli 1839 till Paris och gjorde omedelbart därpå mitt inträde
i Léon Cogniets atelier, hvilken då ansågs som den förnämsta. En
ny atelier-elev var enligt gammal häfdvunnen sed skyldig att
in-trädesdagen bestå vissa prof. Man lyfte sålunda upp honom på en
hög ställning midt i salen med en ofantlig pappershatt på sitt hufvud;
den äldste af eleverna uppmanade honom nu att inför kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
