Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttryckt en önskan att få måla en studie med en utländsk krigare
som motiv. Jag erbjöd mig då att skaffa dem en modell på det
villkor, att denne sedan finge för egen del utvälja två af taflorna.
Jag iklädde mig nu min uniform och gjorde mitt inträde i ateliern,
där jag naturligtvis framkallade stor uppståndelse. »Men det är
ju Dardel», skreks det, »hvar har du stulit den gentila uniformen?»
Jag måste nu yppa sanningen, som väckte mycken förvåning, samt
stod sedan hela dagen modell för de tolf till femton målaradepterna.
Efteråt valde jag ut de två bästa porträtten, ett af Duveau och
ett af Mayot, det förstnämnda behöll jag själf, det andra fick
min bror.
Samme Duveau målade några år därefter en tafla, som med
ens gjorde honom ryktbar; den föreställde en ursinnig strid mellan
republikanska trupper och »chouaner»1. Han råkade emellertid
snart ut för hätska förföljelser, och den så förhoppningsfulle
konstnären slöt med att i förtviflan beröfva sig lifvet.
Som min permission upphörde den i maj 1840, gick jag nu
upp till Cogniet för att tacka och säga farväl. Han tycktes
förvånad öfver, att jag efter endast åtta månaders studier ville lämna
hans atelier. >Med edra anlag», yttrade han, »och naturligtvis med
mycket arbete, skulle ni om ett par, tre år godt kunna lefva på
er talang.» Jag skyndade att meddela min far detta smickrande
omdöme och tillkännagaf min önskan att få lämna krigstjänsten
för att helt ägna mig åt konsten, men han afslog min bön med
den förklaring, att om han vore säker på, att jag hade tillräcklig
begåfning för att kunna intaga en första rangplats i konstens värld,
han naturligtvis skulle bifalla mitt förslag, men nu vägrade han
sitt samtycke, ty han var, trots Cogniets yttrande, ej alls
öfver-tygad härom. Hans råd var därför, att jag skulle stanna på den
militära banan, där man åtminstone ej löpte fara att gå tillbaka.
Jag insåg, att han ej hade så alldeles orätt, samt återvände till
tjänsten och Stockholm.
1 Så kallades de rojalistiska insurgenterna i västra Frankrike under revolutionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
