Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
galoner på mina svarta byxor, tog hvit väst och gick så till
Löwen-hielm, som jag fann omgifven af flera andra svenskar, hvilka äfven
skulle åtfölja honom. Ministern granskade noga min dräkt, sedan
sade han småleende: »Jag kommer att presentera dig som
tjänstgörande kammarjunkare vid H. M:ts hof.» Vid vår ankomst till
slottet funno vi hvarje särskildt rikes representant i spetsen för ett större
eller mindre antal landsmän, som skulle föreställas, och vi fingo stå
och vänta en god stund; i vår grupp voro bland andra Carl August
Adlersparre (Albano), Carl Jedv. Bonde och Alb. Kantzow. Slutligen
inkom konung Ludvig Filip med hela sin familj och gjorde
småleende sin rond i salen samt yttrade några välvilliga ord här och
där. Då han nalkades oss, studerade jag noga hans utseende.
Hans stora, päronformiga hufvud uttryckte mycken slughet, och hans
gång var spänstig, oaktadt kroppen var ganska diger och tung.
Då Löwenhielm presenterat oss, vände sig Hans Majestät genast
till mig och utfrågade mig i min egenskap af hofman angående Carl
XIV Johans lefnadsvanor; min redogörelse härför tycktes också
mycket intressera honom, de öfriga svenskarne fingo endast en
nådig nick. Ludvig Filip utmärkte sig icke i det yttre på något
sätt, men hans fyra söner och i synnerhet hertigen af Orléans
gjorde det i stället så mycket mera. Hertigen af Nemours föreföll
dock något stel i motsats till bröderna, som voro lediga i sitt
sätt och icke alls dryga.
Nyårsaftonen gaf grefve Löwenhielm en stor middag för sina
landsmän. Han var en gästfri och angenäm värd samt kvick och
rolig i sin konversation men hade den lilla svagheten att tala väl mycket
om sig själf och de tjänster han gjort fosterlandet. Grefvinnan
Löwenhielm var döf och kunde ej deltaga i det allmänna samtalet.
Sonen var idiot, och dottern befann sig ännu i barndomsåren.
Grefve Löwenhielm var anställd i Paris sedan många år tillbaka
samt gaf sig också sken af att äga stort inflytande. Han var mycket
fri i sina yttranden och tycktes gärna vilja blifva tagen för en
gammal roué; det var kanske bra, att grefvinnan var döf.
Som en Tuileries-bal snart var att vänta, skref jag nu till
Stockholm efter min uniform. Emellertid hade några af atelierkamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
