Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/o
bekant med en fransman baron Dufay de Lannaguet, en något
äldre man med ett om Frans I påminnande utseende, för öfrigt
j glad och spirituell. Han hade i sin ungdom varit anställd vid
konung Carl X:s lifvakt och berättade från denna tid följande
historia. Då han en dag vid 18 års ålder och nyss vorden »garde
du corps helt stolt visade sig på Paris’ gator, visserligen iklädd civil
dräkt men med galonerade uniformsbyxor, som antydde hans nya
värdighet, mötte han en gammal krigsbuss från Napoleons armé, hvilken
liksom han på grund af regnvädret bar paraply. »Unge man », skrek
då denne, »er paraply har snuddat bra nära vid min näsa!»
la »Min herre», replikerade Dufay, »er näsa har snuddat bra nära
i vid min paraply.» En kraftig örfil följde omedelbart härpå från
veteranen, och en duell blef oundviklig. Denna ägde rum på
:: pistoler. Sedan Dufay skjutit sitt skott utan att träffa, skrek vete-
ranen med dundrande stämma: »Lyft upp handen!» »Lyft upp
handen, vrålade han på nytt, då baronen tvekade. Ynglingen lydde
nu helt mekaniskt, och hans hand genomborrades af den gamle
a soldatens kula. Denne, en känd mästerskytt, tyckte förmodligen
det vara synd att döda en så ung man för en dylik småsak,
a I1 För att bevisa sanningen af sin berättelse lät baronen oss
under-, I söka sin hand, där kulan ännu satt kvar 25 år efter duellen.
Vi blefvo nu inskrifna i »Le Cercle , badgästernas klubb, där
| man brukade roa sig med dans och hasardspel. Som jag ej
spe-11 lade, slog jag mig ned bland damerna. Jag trifdes särskildt bra
tillsammans med fru de Rennes från Dauphiné och hennes båda
1 I niécer fröknarna Cécile de Lupé och de Martennes, alla tre
älsk-1 j värda och distingerade damer. Fröken de Lupé var dock den,
j! som mest tjusade mig; hon var en tjuguårig, särdeles vacker, liflig
1 och begåfvad flicka. Jag gjorde flera ritningar i hennes album
11 och vann härigenom hennes välvilja. Vi blefvo alltmer och mer
intima, och hennes tant, som gjort efterforskningar rörande min
person, frågade mig en vacker dag, om jag hade något emot att
slå- mig ner i Dauphiné. Hon hade tydligen planerat ett giftermål
mellan Cécile och mig i tanke att jag skulle vara rik; hon visste
icke, att det var Reuterskiöld, som bestod min utländska resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
