Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— —
För att komma ur denna tvetydiga ställning sökte jag mig nu
in i ett annat sällskap, hvilket hade en helt olika karaktär. I denna
krets träffade jag en baronessa du Theille, trettioårig, en smula
korpulent men vacker, glad och liflig, samt en fru de Catus, en
ännu fetare blondin, hvilken berättade mig, att hon vore född i
Sverige men vid unga år kommit till Frankrike, där hon gift sig
med sin nuvarande man, en för detta militär. Vi gjorde flera
utflykter tillsammans med dessa familjer och dessutom några yngre
herrar, då det pokulerades flitigt och fördes en mycket vågad
konversation; det var med ett ord ett sällskap, som fru de
Rennes och hennes niècer ej skulle gillat. En af dessa utflykter
gällde klostret La grande Chartreuse, som ligger en dagsresa
ifrån Aix. Familjen Theille hade sin egen vagn, vi öfriga, fem
man högt, togo en tillsammans, och så reste vi först till
Cham-béry och sedan till byn Saint-Laurent, där vi måste lämna
vagnarna och bestiga mulåsnor för att taga oss fram bland bergen.
Landskapet är här utomordentligt pittoreskt, höga klippor och
vattenfall, en vidsträckt utsikt öfver Dauphiné med dess alper samt
floden Isère nederst i dalen. Efter en tre timmars ridt på våra
outtröttliga mulåsnor framkommo vi vid nattens inbrott till
klostret, som utgöres af en ofantlig stenbyggnad belägen midt i en mörk
granskog. Intet ljud störde den högtidliga tystnaden, och det var
också i en viss melankolisk sinnesstämning vi ringde på klostrets
portklocka. En gammal hvitklädd munk kom nu ut och förde oss
till en mindre byggnad, som innehöll en matsal för besökande
äfvensom sofrum för kvinnor, hvilka senare voro alldeles förbjudna
att beträda själfva klostret. Munken serverade oss sedan en enkel
kvällsvard; han sade sig heta Broder Jean-Marie samt berättade,
att han var den ende i hela klostret, som fick hafva beröring med
resande och besökande. Supén bestod af fisk och grönsaker,
hvarjämte den bekanta Chartreuselikören äfven serverades. Vi
pröf-vade både den gula och den gröna sorten, och jag tyckte för
min del, att båda hade bismak af apotek. Vi herrar gingo sedan
in uti klostret, där vi fingo oss hvar sin cell anvisad. Vid
midnatts-mässan togo vi plats på läktaren i kapellet, som endast var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
