Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. I botgörarekapellets trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gått ut, då han säkerligen antog, att deras snara besök
var en självklar sak. Antagligen vandrade hans
kamrat nu genom gatorna för att erfara något nytt.
Margarete teg; hon gav efter, ty hon kunde icke
hitta på flera undanflykter. Även Julius teg, och han
tog hennes tystnad för ett medgivande. Då de hade
lämnat parken, såg hon sig misslynt omkring, sökande
efter ett gömställe, ty hon var förskräckt över att
plötsligt finna sig ensam med sin älskade på öppen gata.
Plötsligt såg hon den lilla röda dörren till en bil
framför sig, vilken hennes älskade just öppnade.
"Stig in," befallde Julius. Och hon följde hans
befallning skyndsamt för att så fort som möjligt kunna
gömma sig. Bilen satte sig med stor hastighet i rörelse,
och Margarete drog genast för gardinen, men redan
innan hon gjort det och kunde vända sitt huvud, kände
hon en hungrig muns kyssar på sin hals.
"– – Nej, icke här," sade hon bönfallande, "låt
oss dock vara förnuftiga."
Men då han trots hennes protester icke upphörde att
kyssa henne, klingade Margaretes röst åter genom
motorns bullrande:
"Tror du verkligen, att det icke kommer att bli krig?
Tror du verkligen vi kunna gifta oss? Säg det en gång
till. Du måste ge mig mod. Från din mun måste jag
höra det."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
