Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. MADARIAGA – CENTAUREN.
År 1870 var Marcel Desnoyers (sina föräldrars enda
barn) 19 år gammal. Hans far, som levde i en av
Paris förstäder och intresserade sig för spekulationer i
mindre arrenden var i stånd att underhålla sin familj
så, att de kunde leva bekvämt. Emedan han var murare,
önskade han, att hans son skulle bliva arkitekt.
Marcel hade ännu icke avslutat sina studier, då hans
far plötsligt dog. Hans angelägenheter befunno sig i
största oordning. Inom några få månader voro mor
och son så utfattiga, att de sågo sig tvungna att
uppgiva sitt bekväma hem och leva som arbetare.
Den fjortonårige gossen, som måste välja sig ett
yrke, beslöt sig för att bliva träsnidare, emedan detta
hantverk var en konst för vilken fordrades god smak,
och som något påminde om hans uppgivna studier.
Hans mor drog sig tillbaka till landet och bodde där
hos sina släktingar, under det pojken snart kom sig
upp; han kunde också hjälpa sin chef med alla viktiga
uppdrag, som denne fick sig anförtrott från provinsen.
Då han i Marseille arbetade med att dekorera en
teater, blev han överraskad över att höra om krigets
utbrott mot Preussen.
Även Marcel var, som alla unga män på hans tid,
motståndare till kejsarriket. Dessutom hade han stått
under inflytande från sina äldre arbetskamrater, vilka
hade deltagit i revolutionen 1848, och vilka ännu
livligt kunde påminna sig statskuppen den 2 december.
En dag såg han på Marseilles gator en folkdemonstration,
som synbarligen gällde freden, men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
