Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan användning för sin dyrbara tid. Men lantmannens
illmariga leende väckte köpmannens nyfikenhet: "Hur
många kan ni då sälja, min gode man?" "Ah, cirka
trettiotusen, min herre." Mera behövde den inbilske
köpmannen icke höra. Han sprang upp från sin plats
och erbjöd ivrigt den andre en stol. "Ni kan omöjligen
vara någon annan än Don Madariaga". "Till Guds
och eder tjänst," svarade Madariaga, såsom sed var
hos den spanska lantbefolkningen.
Det var det mest storartade ögonblicket i Madariagas
liv. I bankdirektörernas bureau bjödo biträdena
honom knappast en stol, tills härskaren bakom dörren
skulle vara benägen att mottaga honom. Men knappt
var hans namn nämnt, förrän direktören kom springande,
och de ohövliga biträdena voro högst förvånade
över att höra den enkla farmaren säga: "Jag har
kommit för att hämta trehundratusen pesos. Jag har mer
än tillräcklig betesmark och vill därför köpa mig en
eller ett par större boskapsfarmer."
Hans envisa och oberäkneliga karaktär tyngde
landets innevånare med en grym men på samma gång
godmodig tyranni. Ingen vagabond kom förbi farmen,
utan att bliva strängt förmanad av egendomens
innehavare.
"Berätta mig inga olyckshistorier, min vän," skällde
Madariaga, som om han ville bita honom. "Gå och
ät så mycket du kan, så att du är i stånd att fortsätta
din resa, – men sluta med dina lögnhistorier."
Och han vände honom ryggen efter att hava givit honom
några pesos.
En gång blev han rasande, emedan en herde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
