Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Madariaga - Centauren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbrukade för mycket järntråd; alla bestulo honom, –
men nästa dag gav han en stor penningsumma som borgen
för en bekant, som icke var i stånd att betala sina
skulder. "Stackars karl, han har mindre tur än jag."
Då han på gatan fann skelettet av ett nyss dödat
får, var han utom sig av upphetsning. Det var icke
förlusten av fåret, som gjorde honom vred, utan att
man även stulit huden.
"Nöden har ingen lag, och köttet har Gud skapat till
näring åt människan, men huden....", och han rasade
mot denna uselhet och upprepade ständigt: "De
sakna religion och goda seder." Någon tid därefter
stulo några rövare köttet av tre kor och läto huden
ligga kvar, så synlig som möjligt. De sade farmaren
leende; "Sådant folk tycker jag om; de äro ärliga och
göra ingen orätt."
Hans outtröttliga centaurstyrka hade hjälpt honom
att göra landet folkrikare. Han var nyckfull, despotisk
och som alla sina landsmän lätt hängiven. Han hade
särskilt smak för kopparfärgade skönheter med sneda
ögon och blankt stripigt hår. Om Desnoyers såg
honom under en eller annan förevändning galoppera till
en grannfarm, brukade han leende säga: "Han söker
en ny herde, som om femton år skall arbeta för honom."
Farmens personal resonerade ofta över likheten
mellan farmaren själv och alla hans arbetare på gården,
överuppassaren, Celedonio, ett trettioårigt halvblod,
som alla avskydde för hans snålhets skull, kunde likaså
glädja sig över sin stora likhet med sin herre.
Nästan varje år infann sig en eller annan ful och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
