Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Nytt liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras själars avstånd från varandra hindrade dock icke,
att de kroppsligt närmade sig varandra. Den ena
tillhörde den andra i oemotståndlig längtan efter
sympati. Hon hängav sig frivilligt åt honom, men, då hon
åter blev sig själv yttrade hon flyktiga samvetsförebråelser.
"Kanske göra vi intet orätt, men är det icke
ändå opassande att fortsätta vårt förhållande, då
världen träffas av så mycken olycka?"
Julius pratade bort dessa skrupler:
"Men vi skola ju gifta oss, så snart vi kunna. Vi äro
ju dock så gott som man och hustru."
Då hon svarade, hade hon ett förvånat och modlöst
ansiktsuttryck. "Giftermål. Ännu för tio dagar sedan
hade hon icke önskat någonting annat. Nu erinrade
hon sig endast då och då, att ett giftermål var möjligt.
Hur kunde man tänka på så avlägsna och osäkra saker.
Andra närmare förestående ting sysselsatte hennes tankar.
Avskedsscenen vid järnvägsstationen, då brodern
reste, hade fastnat i hennes tankar. Varje gång hon
var på väg till ateljén, föresatte hon sig, att icke mer
tänka därpå, eftersom hon på förhand kände, att
berättelsen härom skulle förorsaka misstämning hos
hennes älskade. Men trots att hon absolut föresatte sig
att tiga, resulterade detta endast i en oemotståndlig
drift att berätta allt för honom.
Hon hade själv icke vetat, att kärleken till brodern
skulle kunna bliva så innerlig. I hennes systerliga
tillgivenhet hade blandat sig en lätt känsla av svartsjuka,
därför att hennes mamma föredrog den äldre sonen.
Dessutom var det han, som hade infört Laurier i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
