Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Varför har du rest utan att underrätta mig om
din vistelseort? Du har lämnat mig för att uppsöka
honom. Säg, varför har du kommit hit? Varför har
du rest hit?"
Hon lät sig icke bringas ur fattningen av hans vrede
och hotfulla blickar.
"Jag har kommit hit, emedan min plikt kallar mig."
Sedan talade hon som en mor, vilken försöker bringa
sitt häftiga barn till förnuft. Han högaktade hennes
handlingssätt. Nyheten om att Laurier blivit sårad
hade nått henne just i det ögonblick, hon stod i begrepp
att lämna Paris. Hon hade icke tvekat en sekund. Det
var hennes plikt att ila till sin mans sjukläger. Under
de sista veckorna hade hon funderat mycket. Kriget
hade till och med kommit henne att tänka på livets
värde. Hennes ögon sågo en ny horisont. Människornas
bestämning låg icke i nöjen och egoism utan de
skulle genomgå smärta och bringa offer.
Hon ville arbeta för sitt fosterland, hon ville bära
en del av den stora allmänna smärtan, och hon ville
tjäna, som andra kvinnor. Och då hon ju ändå var
fast besluten att ägna sitt liv åt obekanta soldater, var
det då icke mycket mera naturligt, att hon föredrog
denna människa, vilken hon tillfogat så mycket orätt?
Hon kunde aldrig glömma det ögonblick, då han bland
så många andra, som voro ledsagade av de sina, ensam
måste resa ut till kampen mot döden.
Hennes medlidande hade ytterligare vuxit, då hon
hörde om hans missöden. En kula hade slagit ned
bredvid honom och dödat hela hans omgivning. Av de
många sår, han därigenom fått, var endast det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
