Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med militärrockar, så att endast de stora stövlarna syntes.
"Ett mord", utropade han. "Det här brottet komma
de dyrt att få betala."
I sin vrede ansåg han dessa soldaters död som en
oerhörd grym handling, som om endast fiender fingo
stupa i kriget, medan tyskarnas liv skulle bliva
oantastade.
En grupp infanterister närmade sig. Desnoyers urskilde
mellan de gråa uniformerna flera civilister, som
rått knuffades fram. De gingo i sönderslitna kläder,
några hade blodbetäckta ansikten. Han kände igen
den ene efter den andre. Nu ställde de sig på rad
framför en mur. Det var borgmästaren, prästen, skogvaktaren
och några förmögna bönder, vilkas hus man bränt.
De skulle arkebuseras. Och för att nedslå varje tvivel,
förklarade löjtnanten: "Jag önskar, att ni skall åse
detta. Ni kan därigenom lära eder att uppskatta hans
excellens godhet bättre.’*
Ingen av fångarna sade någonting. De voro trötta
på de resultatlösa protesterna. Hela deras liv
återspeglades i de förvirrade irrande ögonen. Var det
möjligt, att man med kallt blod dödade dem, utan att
vilja höra på deras förklaringar, utan bevis på deras
skuld?
Vissheten av den nära förestående döden gav plötsligt
ett ädelt allvar åt alla. Det hjälpte icke att klaga.
Endast en rik bonde beryktad för sin snålhets skull,
jämrade sig förtvivlat och upprepade gång på gång:
"Jag vill icke dö, jag vill icke dö."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
