Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Invasionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbereda sig att bliva officerare. Den yngste börjar
just gå i skolan. Så stor är han."
Och han visade med handen på höjden av sina stövlar.
Han darrade nervöst för bekymmer men även för
lycka, då han tänkte på sin yngste. Sedan prisade han
sin fru, som en utmärkt husmor, hon var en kvinna,
som helt och hållet offrade sig för sina barn och sin
make. Hans kära, kära Augusta! Tjugo års äktenskap
hade förgått, och han avgudade henne alltjämt som
första dagen de sågo varandra. I hans bröstficka hade
han samtliga brev, hon skrivit sedan krigsutbrottet.
"Ser ni, min herre, det här är mina barn."
Och han visade en silvermedaljong, utsirad i
Münchenerstil. Han tryckte på en fjäder, den sprang
upp, och man såg flera blad som i en bok. I den lilla
medaljongen var hela familjen: fru kommendörskan,
en allvarlig, sträng skönhet, vilken i min och frisyr
efterapade kejsarinnan, sedan döttrarna,
kommendantfröknarna, vitklädda med himlande ögon, som om de
sjöngo en romans; och till slut pojkarna i kadettuniformer
eller privata skolors uniformer. Den stolte fadern
klagade över, att han kunde förlora hela sin lycka, om
en kula träffade honom. Och just nu i den
angenämaste årstiden måste han leva fjärran från dem. Vid
denna tid hade de ofta gjort långa promenader över
fälten.
"Ett sorgligt krig", upprepade han, "Gud straffe England!"
Med en iver och ett intresse, vilken gjorde Marcel
rörd, frågade han efter dennes familj. Han beklagade
honom, då han hörde, att han endast hade två barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
