Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kriget - 14. Honom kan ingen döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg sin son härlig och odödlig som en gud. Han
hade en aning om, att sonen skulle återvända oskadad
från alla faror. Att många andra skulle dö, var
naturligt, men Julius måste leva.
Och under det varje steg gjorde avståndet från hans
son större och större, sjöng förhoppningen i hans öron.
Och som ett eko upprepade fadern i sitt hjärta:
"Ingen kan döda honom! Mitt hjärta säger mig det.
Det bedrager mig icke: Honom kan ingen döda!"
14. HONOM KAN INGEN DÖDA.
yra månader senare led Marcels tillförsikt ett hårt
slag. Julius hade blivit sårad. Men då han emottog
denna underrättelse, som inträffade med beklaglig
försening, kunde Lacour redan lugna honom på grund av
sina efterforskningar i krigsministeriet. Julius sår voro
redan nästan läkta, och genom senatorns bemödanden
lyckades det att skaffa honom en reaktionspermission på
fjorton dagar, som han skulle tillbringa i familjekretsen.
"Han är övermåttan tapper, min vän", slutade den
högvälborne herrn, "jag har läst, vad hans överordnade
säga om honom. I spetsen av ett tåg har han angripit
ett tyskt kompani, och med egen hand dödat kaptenen,
och jag vet icke hur många andra hjältedåd, han
fullgjort. Man har begåvat honom med militärmedalj och
befordrat honom till officer. Han är verkligen en
hjälte".
Fadern grät av rörelse, och hans huvud darrade; ju
äldre han blev, desto lättare hade han för att bli rörd.
Han ångrade, att han i första ögonblicket, då han fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
