Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Men det är ju ingenting", protesterade
underlöjtnanten. "Det har bara träffat skuldran. Läkarna voro
ju rädda att jag skulle förlora min vänstra arm; men
allt har ju blivit bra igen. Man skall bara icke tänka
därpå."
Chichi mönstrade Julius från huvud till fot. Det var
hon, som genast upptäckte defekterna i hans militära
elegans. Rocken var smutsig och sliten, damaskerna
voro trasiga, han luktade svett, läder och dålig tobak;
men vid den ena handleden bar han en dyrbar
platinaklocka och vid den andra hängde på en guldkedja
igenkänningsmärket. Alltid hade hon beundrat hans smak,
vilken var honom medfödd, och hon behöll nu alla
dessa enskildheter i minnet för att berätta dem i nästa
brev för René. Sedan tänkte hon överraska sin mor
med en bön om ett större lån; hon ville giva sin
fästman en större gåva.
Marcel hade nu fjorton ärorika och glädjefulla dagar
framför sig. Underlöjtnant Desnoyers fick icke en enda
gång gå ensam på gatan. Fadern gick upp och ned i
hallen och beundrade hjälmen, som i all sin härliga
glans hängde på klädhängaren. Knappt hade Julius
kommit in för att taga på sin hjälm, förrän fadern
störtade emot honom, hade redan hatt och käpp i hand och
var färdig att följa med honom.
"Du tillåter väl, att jag ledsagar dig? Jag är väl icke
till besvär."
Han sade det så blygt, och hans livliga önskan märktes
så tydligt i hans ögon, att sonen icke hade hjärta att
avböja hans sällskap. Ville Julius någon gång ströva
omkring på gatorna med Argensola, måste han fly i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
