Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den upptäckt han gjort, sedan kaptenen dödats. Då
de båda männen under en sekund, som tycktes dem
båda vara en evighet, betraktade varandra, fanns i
deras ögon mer än sammanträffandets blotta överraskning
och önskan att döda varandra. Desnoyers kände
igen den där människan. Även kaptenen kände igen
honom. Desnoyers kunde läsa det i hans min. Men
ingen av dem kunde i sin strävan att till sin egen
räddning döda den andre, samla brottstyckena av sina
minnen.
Desnoyers sköt, övertygad om, att han dödade en
bekant. Då han senare ledde försvaret av ställningen
och väntade på förstärkningen, genomfor honom den
misstanken, att den där fienden, vars lik låg några steg
ifrån honom, kunde vara en medlem av familjen, en av
de där Hartrotts.
Visserligen såg den döde äldre ut än hans kusiner
och yngre än hans farbror Karl. Och denne skulle nog
för övrigt icke vid sina år hava tjänstgjort som enkel
infanterikapten.
Då han, svag av blodförlusten, fördes till skyttegraven,
ville han se sin fiendes lik. Vid åsynen av
det av döden bleka ansiktet skingrades hans tvivel.
Ännu tycktes de öppna ögonen bibehålla sin
överraskade blick. Utan tvivel kände den där människan
honom och även honom var ansiktet bekant. Vem
kunde han vara?
Plötsligt kom han att tänka på havet. På ett stort
fartyg, på en stor blond kvinna, som med halvöppna
ögon betraktade honom, på en kraftig man med mustascher,
som höll tal och försökte efterapa kejsarens sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
