Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Honom kan ingen döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vila i frid, kapten Erckmann!" Så hade nu i detta
hörn av Frankrike det tal slutats, som denne påbörjat
på oceanen.
I tankarna ursäktade han sig, som om han såg sig
själv stå inför den älskliga fru Bertha. Sådant är
kriget. Han försökte trösta sig med den tanken, att
Erckmann kanske hade fallit utan att känna igen honom,
utan att veta, att hans mördare hade varit hans
ressällskap från den tiden. Och han bevarade detta
ödesdigra sammanträffande i sina tankars allra hemligaste
kammare. Han underlät till och med att berätta härom
för Argensola, vilken dock kände till händelserna
från sjöresan.
Denna tid, full av glädje och stolthet, som sonens
närvaro hade förskaffat honom, tog slut, då Marcel
allra minst väntade det. Fjorton dagar förgå snabbt.
Underlöjtnanten avreste, och hela familjen måste efter
denna tid full av verklighet, åter taga sin tillflykt till
illusionernas bedrägliga ömhetsbevis, vänta på brev,
göra förmodanden angående den bortvarandes tystnad
och avskicka det ena paketet efter det andra, fullt av
nyttiga och onyttiga föremål, vilka kommit i handeln
för soldaternas räkning.
Till och med modern överfölls av en stor modlöshet.
Sonens tjänstledighet hade gjort hans frånvaro än
svårare att fördraga. Då hon nu hade sett honom, var
hon i stånd till att bättre föreställa sig farorna, som
lurade på hennes älskling. Stämningen förvärrades
ytterligare genom de ständigt återkommande officiella
listorna över fallna, vilka fadern icke fick nog av att
föreläsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
