Fyrväplingen. Vers och prosa / 23 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IV.        JACOB ERNST von WALDAU.

Han var en högst gåtlik man, ingen visste
hvarifrån han var. Några trodde att han var en politisk
förbrytare, andra att han, såsom officer, i en duell
hade dödat en kamrat o. s. v. Men alla voro ense
om, att han hade flyktat ur sitt fädernesland, och
nu i Stralsund lefde under ett främmande namn. Och
som han lefde på sitt eget sätt, så kunde åter ingen
begripa huru man så kunde lefva. I hemlighet ville
isynnerhet gamla gummor veta att han stod i förbund
med onda makter, hvilket de derigenom kunde bevisa,
att han ofta tillhragte hela nätter vid spiseln och
sammansmälte diverse fans-tyg.

Jag skall nu uppteckna huru jag kände honom.

Äfven jag förmodar att han hade flyktat ifrån
sitt fädernesland, men orsaken har jag aldrig kunnat
få veta, ehuruväl jag en tid mycket umgicks med
honom, och hade mer än någon annan hans förtroende.
Att han var af förnäma föräldrar, har han meddelat
mig; men han lade härpå icke särdeles vigt, ty hans
valspråk var: ”Tugend adelt”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>