Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Då Waldau fann att jag hade sinne för poesi,
läste han för mig sina egna poemer.
Bamler hade
varit hans lärare, såsom han sade, och jag troi
alt lian derföre endast skrifvit vers af didaktiskt
innehåll.
•
De behagade mig icke, så mycken verldsvishet
han än hade nedlagt deruti.
Men det stannade icke vid poesi och planchverk. Waldau, så besynnerlig han var i allting,
var delta icke mindre i religionen; och han lå
nade mig böcker, som fullkomligt skakade min barn
doms fromma tro; och genom sina disputer öfver
religionen med min far, livilken han härvid öfvervann,
och hvartill jag vanligtvis var vittne, störtade han min
tro fullständigt.
I tredje året af vår bekantskap flyttade den gam
le Waldau ifrån trakten och jag såg honom aldrig
åter. Han hade redan, innan han flyttade, slutat med
att predika sin nya lära; orsaken var högst sanno
likt följande:
Det hade en gång händt, att han hade varit när
varande då den gamle fader Bartels för sin familj
läste aftonbönen ur Benjamin Schmolken. Om också
om qvällen stort sällskap var hos Bartels, och glada
samtal, skämt och qvickheter vexlades: slog klockan
nio, så bl ef gubben allvarsam, tog af sig den gamla
ludna mössan, tog fram Schmolkens Bönbok, och läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
