Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Hederich vallade fåren, och hans lyckligaste
stunder voro, när han fick vara ute med dem i
skog och äng. Hans saliga moder hade varit myc
ket from och lärt honom att andäktigt bedja, icke
inlärda böner, utan tala i barnslig enfald med sin
Gud. Detta upprätthöll honom, och tanken på Gud
var honom alltid närvarande.
Hederichs mor hade önskat att hennes lilla
Franz skulle blifva prest, och när han sedermera
med sin gamla fader gick till kyrkan och hörde
presten säga allt så skönt, hvad han sjelf hade
kännt och tänkt, ehuruväl icke så klart, då grodde i
honom föresatsen att eftersträfva uppfyllandet af mo
drens önskan.
Ilan var i tionde året, och kunde ännu icke läsa
eller skrifva. Ilans far ville skicka honom till skolan;
men stjufmodern lade sig deremot. Törsten att lära
något blef genom alla hinder icke släckt, ulan blef
hetare från dag till dag.
Äfven fadren hade slutligen blifvit orättvis och
hård emot honom: han lät åtminstone af hustrun för
leda sig att ofta slå den stackars gossen; det hade
kanske kostat honom sjelf strider, men han gjorde
det ändock.
En gång, då fadren hade slagit honom mycket obarmhertigt, emedan ett får hade gått förloradt bland de
höga bergen, log han i all tysthet afsked af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
