Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
ken förbrännas, och att elden der underhåller snil
lets eld.”
”Der ha vi hvarföre fruntimren så sällan äro
genialiska”, sade frun leende: ”smickrets rökoffer nä
rer deras fåfänga i stället för snillet. Men dina rök
moln äro ej nyttiga för mina gardiner”, fortfor hon
med en orolig blick.
Sällskapet bröt upp, morgonen flydde med sina
gyllne skyar; allt blef klar, praktisk, tydlig verklighet.
Hvar och en gick till sina göromål.
Claras bild sväfvade ännu för Arthurs sinne, han
begrep ej hvarföre hon, den obemärkta, nu föreföll
honom intressant; det oväntade i den blyga flickans
yttrande hade frapperat honom, och han gaf nu akt
på henne.
Hela denna dag röjde för honom nya behag hos
den anspråkslösa, husliga Clara; det var som han
hade sett på en liten blomma med mikroskop, och
upptäckt förvånande skönheter hos en gammal bekant,
för hvars egenskaper vanan gjort honom blind.
Föreställningen, att en rik inre verld kunde
gömma sig under denna stilla yta, sysselsatte honom.
Då hon på eftermiddagen räckte honom det aro
matiska kaffet, rodnade båda; hon, emedan hon trod
de, att han kommit hennes drömmar på spåren, han
derföre, att han hittills varit så blind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
