Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastade dem uppåt i det mörka fjerran, der de
sväfvade såsom punkter. Sedan grep hon i jorden och
upprullade gräsmattan och den höljande mullen
såsom ett tjockt täcke från kyrkogården; likkistlock
hängde som små musselskal vid det gråa jordtäcket,
och det låg sammanrulladt vid horisonten som ett
mörkt moln. Alla grafvar voro öppna. Der lågo
de slumrande menniskobarnen! Förgängelsens fasa var
försvunnen; de bortförda rosorna hade lemnat sia
doft qvar i luften. Spår af olycka och skuld, som
man ofta ser på lefvande och döda ansigten på
jorden, syntes icke der. Jag gick mellan grafvarne,
betraktade de döda och blef lugnare och lyckligare
till mods. Många kistor voro praktfulla, och många
af de slumrande hade sidenkläder, smyckade med
guld och diamanter; de flesta hade enkla, hvita
svepningar; men allt detta hade här ingenting att
betyda. De förbrända gestalter, som urnorna hade gömt,
stodo leende och tankfulla der urnorna hade stått.
De på stranden hvitnande menniskobenen hade
antagit menniskogestalt och lågo åter i de vaggor, uti
hvilka de hvilat som barn, och som nu hade blifvit
likkistor.
Denna natt, dä jag vandrade mellan de öppna
grafvarne, förekom mig så lång som ett år. Der
voro ännu många med mig på kyrkogården, men jag
såg dem icke. Lefvande menniskor äro der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
