Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
När vi hunnit upp till kyrkan upphörde ring
ningen; Alice släppte min arm och pekade pä utsigten.
Den var förtrollande skön på denna klara söndagsmorgon,
såsom den visade sig i den gamla kyrkportens mörka
stenram. Allt, från den ljusblå bergskedja vid hori
sonten, som gjorde gränsen mellan himmel och jord
oviss, till de närmaste föremålen, de blomstrande
bondflickornas täcka ansigten, som tittade fram ur
de snöhvita hufvudklädena, var vackert och helgedagslikt. Vi gingo in i kyrkan; del var liksom om min
barndoms dunkla, halft förglömda andakt kommit mig
till möte och tagit mig här i famn. Sjelfva lukten
af salvia och lavendel återförde mig till den tid, då
jag satt i bänken bredvid min mor, hörde prestens
ord utan att förstcå dem; men i hennes ansigte lä
ste fromheten, öfversatt på ett språk, som jag fat
tade. Jag instämde nu i den enkla sången, och då preslen, en gammal hedersman, började tala, lyssnade
jag med god vilja att uppbyggas. Snart irrade dock
mina tankar och började att spinna sina egna trådar;
då föll rnin blick på Alice. Med de klara blå ögo
nen fästade på den vördnadsvärda presten, följde hon
uppmärksamt hans ord och det rörliga ansigtet afspeglade själens intryck. Jag läste i detta ansigte
som i en bönbok, — så ser man himmelen i en
klar källa och glömmer dervid både källan och dess
blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
