Fyrväplingen. Vers och prosa / 109 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN HVITA LUKTVIOLEN.

Uti en stilla dal blomstrade en blå luktviol. Den
längtade innerligen att göra någon menniska glädje;
derföre doftade den så angenämt och tittade vänligt
fram mellan de gröna bladen. Många menniskor
gingo förbi; men kalla och känslolösa. Knappast såg
någon flyktigt på lilla blomman. Då sjuknade denna
af längtan och sorg och blef blek.

Men i sin blekhet behagade blomman en ung
flicka. Hon tog hela plantan med sig och skötte den
omsorgsfullt i sin trädgård. Flickan hade mycken
glädje af densamma, ty den vexte och blomstrade
ymnigt; men alla blommor vittnade om plantans
förra längtan och sorg: den förblef för hela sitt lif
den hvita Violblomman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>