Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Stänker lekfullt dagg på dalens blommor.
Men jag törstar fjerran tyst och ensam,
Som en planta rotfäst här på berget,
Sångens knopp förtvinar utan näring,
Fattig är den vilda, öde nejden.”
Så jag klagade; sen sprang jag hastigt
Ned i båten, vinkade och rople
Skäggig lots, att styra utåt hafvet
Och min längtan så till tystnad vagga.
Trygg satt lotsen nu vid båtens styre,
Och den flög på fria, blåa vågor.
Hvilken luft! så frisk, så ren, så härlig!
Som en kraftig andes raska vingslag;
Hvilken sång af djupets klara böljor,
Ursprungsljudet, lifvets morgonvisa!
O, det är, som fördes jag från verlden,
Från förkonstling, ilärd och menskofunder,
Åter till naturens enkla storhet.
Salta skummet stänker mig på kinden,
Jagar bort en veklig trånads tårai;
Alla skyar blåsas från mitt sinne,
Verldens damm flyr bort, och fria själen
Skakar hastigt stoftet från sin vinge.
Önskningarne fly som jagad vårsky.
Lugn jag hvilar på en bräcklig planka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
