Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
hvarje fågel sjunger efter sin näbb, är lika oriktigt
som att ingen fågel sjunger efter sin näbb. Yi veta
t. ex. att den Amerikanska spefågeln bar förmåga att
härma alla fåglar, och alt den praktfulla lyrfasanen i
Australien går så långt i denna konst, att han kan
härma hundens skällande, kattens jamande, hästens
gnäggande o. s. v.
Så långt går väl icke läraktig
heten hos de andra fåglarna; äfven hafva de härtill
icke någon passande organ; men instinktivt är hos
dem troligen endast det enkla ”pip, pip!" Våra ka
nariefåglar t. ex. hafva lärt sig sjunga efter näkter
galar, bofinkar, steglitsor, o. a.; dertill kommer deras
eget idiom, och det har blifvil hos dem ett slags
fågel-engelska. Uti deras hem (de Canariska öarne)
är canariefågelus sång alldeles olik sången af våra
tamda. Så vete vi äfven, att i de trakter, der näk
tergalen finnes, sjunga alla sångfåglar skönare än der
näktergalen saknas.
Först lära de unga fåglarna sången af sina för
äldrar, emedan de höra dem mest, och modersmålet
bäst passar för deras näbb; men de fortfara att vara
läraktiga hela deras lif igenom. Det är bekant, när
flera sångfåglar äro i hvarandras närhet, att de då
täfla med hvarandra, isynnerhet äro näktergalar höjda
härför. Den ena sträfvar då alltid att icke endast
uppnå, utan äfven att öfverträffa den andras talent.
Att detta betydligt måste bidraga till alt befrämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
