Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
kropparnas typiska form, äfven är gällande emellan
de dem tillhörande själarne; att kroppen är skapad
motsvarande den utvecklingsgrad, livilken den inne
boende själen kan uppnå.
Uti liela skapelsen finnes ingen organism, hvars
hela gestalt förkunnar så tydligt närvaron af en tän
kande ande, som menriiskans. Vi finna detta väl
hos olika menniskoracer och individer mer eller min
dre uttryckt, men alltid starkare än hos djuret.
Jemför menniskans upprätta gång med djurets
åt jorden nedlutade ställning, menniskans välformade
hufvud med djurets mellan axlarne nedhängande. Pan
nan, som hos menniskan höjer sig tankediger, och
skallen, som hvälfver sig öfver densamma, äro hos dju
ret tillbakalrängda och afplattade. Den platta djur
näsan har hos menniskan bildat sig högre och finare,
munnen har trädt tillbaka och betäckes med välformade läppar. Hakan och kinderna bidraga att forma
det hela till en skön oval. Se slutligen på det själ
fulla menniskoögat, som kan tala om alla hjertats
rörelser och som blickar utöfver jorden längtansfullt
och förtröstande till sljernerynulen och i brinnande
andakt söker den evige, oändlige ofvanföre stjernorna.
Tänk på menniskans hand, som äfven genom sin större
frihet betecknar menniskans större andeliga frihet och
som är så konstrikt bildad, att den förmår framställa
på tusende olika sätt själens lika så mångfaldiga idéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
