Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Sin rot och förklaring har rådsinstitutionen i
Sveriges politiska och sociala förhållanden, sådana de under
13;de seklet gestaltade sig. Hierarkien var blifven en makt,
som gjorde och ville göra sig gällande långt utom det
kyrkliga lifvets område. Det verldsliga frälsets och
riddareväsendets införande befästade och ökade den efterhand
uppkomna åtskilnaden emellan stormännen och
odalmännen. Genom förläningar växte stormännens,
aristokrater-nes, rikedom och betydelse. Undantag voro regenter med
den herrskareförmåga, att prelaterne och de adlige
magna-terne böjde sig derför. En ordnad riksstyrelse, en
centraliserad makt funnos ej till. Ville konungen göra sin vilja
gällande i provinserna, måste det ske genom bemedling af
de andlige och verldslige länsherrarne, som hade makt och
inflytande hvar på sin landsort. Konungen kallade dem
derföre till rådplägningar och sökte äfven binda de
förnämste bland dem vid sina intressen genom att göra dem
till embetsmän vid sitt hof. Efterhand antog detta
förhållande en regelbunden gestalt. Konungens råd och
konungens embeten blefvo beständiga och offentliga funktioner;
och erhöllo snart nog betydelse och namn af rikets råd,
rikets embetsmän.
Redan tidigt hade behofvet af lärde mäns biträde vid
regeringen gifvit anledning att i konungens kansli använda
klerker. Sedan början af 13:de seklet funktionerade
vanligen någon biskop såsom konungens kansler4). Detta
förhållande fortfor äfven efter det biskoparne, eller flertalet
bland dem, blefvo medlemmar af konungens och rikets råd,
i hvilket erkebiskopen snàrt nog blef sjelfskrifven. Icke
blott biskopar, äfven andra framstående kapitulares synas
Biskop Carl i Linköping var måhända den förste kansler 1217,
se Sbering Rosenhane, Afhandling om de fem höga riksembetena
(Stockholm 1799) p. 90 och 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
