Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
den i riket gällande lag och rätt, eå att han måtte hålla
de eder, som han svurit riket. Det ålåg således rådet att
kontrollera konungen i all hans maktutöfning, att hindra
hvarje olaglighet från hans sida, och särskildt att förmå
honom noggrannt följa de styrelseprinciper, de grundlagar
kunde man säga, som i konungaeden voro sammanfattade.
Och lagen säger icke att denna vidsträckta kontrollerande
myndighet skulle af rådet utöfvas på folkets, på "den
andra statsmaktens" vägnar. Tvertom skulle denna kontroll
äfven omfatta allmogens fullgörelse af dess ed till
konungen — rådet skulle således vaka deröfver att också folket,
undersåtarne, iakttoge sina förpligtelser emot regenten
sådana de i lagens föreskrift om nästnämnda ed voro
fastställda.
Betraktar man detta stadgande i och för sig, utan
afseende på dess historiska underlag, så frestas man
förklara detsamma så, att för lagstiftaren måtte hafva
föresväfvat en institution, hvilken, stående utanför ja utöfver
både regent och folk och oberörd af passioner och partier,
skulle såsom en de vises areopag öfvervaka det offentliga
lifvets gång, hindra olag och befrämja rätt, och sålunda
utgöra en representant icke för det ena eller andra
statsintresset, den ena eller den andra statsmakten, utan för
staten såsom sådan, statens väsende eller idé, om man så vill.
Men en så idealistisk tolkning vore både ensidig och
ytlig. Vi skulle tro att man kommer sanningen närmast,
om man anser afsigten med ifrågavarande andra moment i
rådseden hufvudsakligen hafva varit, att tillförsäkra
stormännen i rådet fortvaron af den makt och det inflytande
de under Magnus Erikssons tid sig förvärfvat. Men det
var ej nog med att inskränka konungamakten, det fanns
en annan samhällsmakt, folket, hvars urgamla frihet äfven
denna lag erkände genom att göra lagstiftningen beroende
af allmogens ja och samtycke samt åt dess delegerade of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
