Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
hertigarne med sina furstendömen skulle stå till
konungamakten. Genom detaljerade artiklar, som Erik förelade
hertigarne och ständerna 1561, sökte han tillförsäkra
konungen helst någon suveränitetsrätt äfven öfver
fursten-dömena. Bland dessa artiklar var en, att furstarne icke
hade att tillegna sig någon jurisdiktion öfver de gode män
af adeln, som uti furstendömena äro besutne och uti
konungens råd äro ,2). Och vidare be&tämdes det, att hertigarne
skulle anses höra till riksrådet. Men ändamålet härmed
och med dessa artiklar i allmänhet, nemligen att öka
afståndet emellan konungen och hertigarne, ville Erik
indi-rekte befordra äfven genom en annan åtgärd, som afsåg
att minska afståndet mellan de sistnämnde och
aristokratien. Detta var åtminstone en bland orsakerna, hvarföre
han vid sin kröning samma år införde ärftliga grefve- och
friherrevärdigheter, åtföljda af förläningar med egen
jurisdiktion och rättigheten att inom deras område uppbära
kronans ränta.
Denna åtgärd blef icke utan betydelse för riksrådet.
Dess medlemmar stodo naturligtvis närmast att erhålla
dessa nya värdigheter, som ökade högadelns glans och
gåfvo näring åt aspirationerna till aristokratisk storhet och
makt. Väl röjde sig dessa tendenser ännu icke under Eriks
regering; rådet gjorde icke ännu något försök att vidgade
af Gustaf I nog trångt tillmätta gränserna för dess
inflytande. Men redan under efterträdaren visade det sig, att
den aristokratiska ärelystnaden, hvars härd och organ var
rådsinstitutionen, vaknade till nytt lif. Den impuls Erik
deråt gifvit genom utnämnandet af grefvar och friherrar,
medförde politiska verkningar i annan riktning än han
dermed åsyftat.
12) Tegel a. a. p. 26.
13) Ibidem p. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
