Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Èiksrådets försäkran till Johan IIIy den 26 Januari
1569 14), nämner om rådets uppgift intet, men ställer de
adliga privilegiernas förbättrande i förgrunden. Konungen
har lofvat oss, heter det, "att nu vilja förse och försörja
både furstar, grefvar, friherrar, adel och alla andra hvar
efter sitt stånd, med sådana privilegier, som vi länge
åstun-dat och begärt hafva". Deremot förpligtar sig rådet, att
för Johan och hans ätt i allo tillämpa arfföreningens i
Vesterås bestämmelser. Det är löften och kontralöften.
Häfden hade ännu icke befastat arfföreningen; helst det
faktum mellankommit, att den förste, som enligt arfsrätt
blef konung, hade blifvit från thronen afsatt. Johan var
derföre angelägen om erhållandet af rådets omförmälda
förpligtelse för sig och sin ätt. Vi hafva förut anmärkt, p.
67, att Vesterås-traktaten, för den händelse att
förmyndareregering blefve erforderlig, stadgat, att fyra eller fem af
ridderskapet skulle dertill förordnas jemte drottningen.
Men i denna rådets försäkran till Johan säges det att, om
konungen dör förrän Sigismund blifvit myndig, skall
drottningen med riksens råd regera Sveriges rike. Alldeles
betydelselös är väl denna förändring icke, såsom ett tidens
tecken; om än förutsättningen af en förmyndarestyrelse
icke inträffade.
Sitt löfte höll Johan genom de den 8 Juli samma år
utfärdade adelsprivilegierna, enligt hvilka grefvar,
friherrar, riddare och jiksråd tillerkändes alla kungliga sakören
af sina landboer, utom för högmålsbrott och grofva
missgerningar; grefvar berättigades sjelfva utnämna häradshöf-
14) Stiernman I, p. 319 ff. — I denna försäkran åberopas jemväl
konungens löfte att, med förbehåll endast af arfsrätten, hålla sig vid
Sveriges lag och gamla goda sedvänjor. Måhända skalle häri äfven
inbegripas den lagliga rådsedens restitution. Men det sväfvande i den
tidens statsrättsliga begrepp gör det vanskligt att afgöra, hvilka alla
slutsatser man åsyftade att draga ur dessa ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
