Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nytt skott på gammal stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Nytt skott på gammal stam.
Han kom till brorsonens kröning i Upsala, men ej ensam,
utan i spetsen för ett par tusen ryttare, klädda i stål från
hufvud och till fot. Han hade därför respekt med sig när
han å svenska folkets vägnar rent ut förklarade, att här
ingen kröning skulle bli af med mindre Sigismund svor
att hålla landets religion vid makt och heder.
Jesuiterna fingo långa ansikten, hejdukarna, den
kungliga lifvakten, skramlade med sina sablar och slungade
hotande blickar på hertigens män, ja, skulle till och med
på sydländskt manér mördat honom själf, om han ej i tid
blifvit varnad. Konungen, ett viljelöst redskap i
jesuiternas och sin biktfaders händer, stod handfallen. Men den
som visste råd, det var den påflige legaten. Mellan fyra
ögon sade han den tvekande konungen, att han gärna
kunde svära. En till kättare afgifven ed betydde i alla
fall ingenting. Dessutom skulle den helige fadern i Rom,
när det gällde den rätta trons seger, genast lösa honom
från eden, om han fäste något afseende vid den.
Sigismund svor med falskhet i hjärtat. Det säges
dock, och det må stå till hans heder, att han sväfvat på
målet när han skulle utsäga de afgörande orden och af
den barske farbrodern, som under hela ceremonien ej tog
ögonen från honom, måst påminnas att sträcka upp
fingrarna; men han svor dock.
Från den stunden brände Sveriges jord den ömklige
Sigismund under fotsulorna. Han skyndade också så fort
han kunde att skudda dess stoft af sina fötter, och en
vacker dag på sommarn var han med legat, jesuiter,
hej-dukar och allt försvunnen och på återfärd till sitt rike på
andra sidan Östersjön, för att aldrig mer låta se sig i
Sveriges hufvudstad. Slottets salar stängdes, och den gamla
vasaborgen stod åter öde.
Länge dröjde dock ej förrän den fick mottaga nya
gäster, men denna gång af ett slag som bättre anstod de
gemak där gamle kung Gustaf en gång hållit hof. En
dag på hösten detta samma år 1594 anlände hertig Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
