Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I fredens värf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fogdarna och laylåscirna. 57
kort tid uppenbarade han sig i vidt skilda landsdelar, än
: bergslagerna, än vid Kopparberget, än i Östergötland och
Småland för att mönstra krigsfolket, än på Distingen i
Upsala för att på gammalt vis döma konungsdom och tala
med folket om rikets behof.
Ej ens de stora krigen gjorde något verkligt afbrott
i de riksvårdande värfven. Alla viktigare beslut måste
han-skjutas till honom, föredrogos i lägren af en sekreterare
och öfvervägdes midt under krigsdånet. Många viktiga
urkunder rörande förvaltningen och läroverken äro daterade
från lägren i Preussen eller Tyskland. Med sin snabba
blick och sin otroliga arbetsförmåga räckte Gustaf Adolf
till för allt. En gång när hans handsekreterare, den eljes
oumbärlige Lars Grubbe, insjuknade och adjutanten som
förde journalen blifvit sårad måste han själf göra deras
tjänst. »Sjuknar nu också min kalfaktor,» skref han hem,
»måste jag sköta hans tjänst med.»
Danska kriget var knappt slut förrän den unge
konungen med sin kansler grep sig an det svåra arbete som
på detta fält väntade honom. Gustaf Vasas fasta
ordning hade under sönerna betänkligt lossnat i fogarna.
Ej ens Karls järnvilja hade förmått verksamt stäfja
missbruken och oordningarna. Han straffade strängt hvar han
fann dem, men, trots hans ständiga resor, räckte ej hans
ögon till öfverallt: hvad som fattades var en fullt verksam,
regelbunden kontroll i förvaltningen och lagskipningen.
Landets tillstånd var i själfva verket bedröfligt:
skattkammaren, så väl som folket, var utarmad af de ständiga
krigen, handel och näringar tynande, den andliga odlingen
i vanhäfd och, värst af allt, lag och rätt nära nog blott
en tom bokstaf.
Fogdarna, utan någon verkligt öfvervakande
myndighet som höll dem tummen på ögat, prejade allmogen vid
uppbörden, och i häradstingen, den domstol där bonden
närmast skulle söka rätt, sutto som domare okunniga och
fala »lagläsare», som de kallades, hvilka mot en ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
