Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I fredens värf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adelsväldet. 59
det är från Gustaf Adolfs dagar landets indelning i län
förskrifver sig.
Hittills hade det varit dem en lätt sak att vid
uppbörden debitera allmogen efter behag. Nu blefvo de äfven
i denna del af ämbetet kontrollerade genom en alldeles
ny inrättning af Gustaf Adolf, som vittnar om hans
bemödande att så mycket i hans förmåga stod lätta de
bördor han kräfde af folket. Det var sockenskrifvårens,
hvilken, vald af folket själf, var förpliktad att vid
uppbördsstämmorna noga tillse, det ingen skedde orätt.
Med dessa anstalter hade Gustaf Adolf undanröjt
mycket maktmissbruk, mycket förtryck. Vi, som lefva
under ett gammalt, väl ordnadt rättsskick, ha svårt att till
dess fulla värde uppskatta den välgärning han därmed
visade den stora massan af folket. Han fyllde därmed
visserligen endast den första af sina konungsliga plikter, men
sådana voro tidsförhållandena och så inrotadt det onda,
att det fordrades ej blott en god vilja, utan ock en kraftig
arm for att upprycka det.
Också återstod ännu mycket ogräs, som frodades på
sidan om lagen. Adeln utöfvade ännu där han kom åt
och ej återhölls af ädlare tänkesätt mycket förtryck på
sina gods. I synnerhet hade högadeln förstått att genom
den konungaförsäkran den förelade Gustaf Adolf vid hans
tronbestigning befästa gamla rättigheter och förvärfva sig
nya på de öfriga samhällsklassernas bekostnad.
Ej nog med att alla rikets högre ämbeten och
domarbefattningarna tillhörde adeln: med undantag af
utomordentliga gärder, deltog han äfven endast med en obetydlig
anpart i de tunga bördor som hvilade på det
skattdragande folket och ökade dem ännu mer gen o m frälseköpen.
Högadeln, äfven de bästa af dess medlemmar, älskade att
anse sig uteslutande som kronans omedelbara undersåtar
och sina landtbönder som endast medelbart, genom dem,
hörande riket till: steget till lifegenskap var härifrån ej
långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
